Första intrycken: Höga hus, rena gator och man går inte mot rött. Skyskrapor och andra höghus dominerar den centrala bebyggelsen i Yokohama mestadels i sten och betong. Gatorna är snuskigt rena, fria från minsta fimp och tuggummi; vågar man gå på denna mark med skor som trampat europeiska smutsgator? När gatorna är tomma får man vanligtvis en impuls att gå mot rött, så icke här, det är bara att snällt stå kvar om man inte vill bli avvikaren.
Gårdagens händelse var dock oväntad i detta klimat. En röst hörs och en munklik varelse uppenbarar sig, engelsktalande, och önskar ge mig en sorts lyckoamulett. Det tackar man ju inte nej till, mot att skriva under för fred på jorden eller något liknande. Dock visar det sig chockerande nog att denna i och med mottagandet av amuletten bör man skänka cirka 1000 yen (ca 90 kr) vilket ju är mindre fromt. Det kan väl snarast liknas vid det franska ringtricket; någon dycker upp och säger “vill du ha den här ringen, jag har hittat den och den passar inte mig” varpå tiggandet påbörjas.
Nog för nu, vidare till Kinakvarteren…
