Blågg

På väg hem från en gubbdagisvernissage i Södertälje slutar detalj efter detalj att fungera i bilhelvetet. Sist ut är stereon (fantastiskt nog) innan motorn börjar sucka tungt och tappa humöret. Den återfinner dock gnistan efter en vända neråt 50-strecket. Jag fattar därför beslutet att stanna till på en mack i Segeltorpstrakten och undersöka saken. Under silverhuven luktar det brunnen el och annat som motorer brukar lukta. Kanske bäst att stänga av, tänkter jag, men vid beröringen av nyckeln hoppar den tillbaka ett litet snäpp och avslöjar att det var startmotorn som legat i och brunnit upp. Ett hastigt beslut krävs och jag finner efter en liten rundtur att bilen måste parkeras och startmotorn bytas.

Att leva med mottot att bilen bara är något man använder då och då för vissa utflykter och andra sällanärenden innebär med viss logik att man inte är någon mekaniker. Den är ju ett transportmedel och inte ett självändamål! Dagen därpå är dock beslutet taget och startmotorn ska fan bytas, vilket är ett projekt som sätts i verket 600 kronor fattigare. Skitigt och trångt som ett motorrum är följer många skavsår och oljefläckar, men så svårt var det inte… Kanske tack vare att man sett vilken del det var som rök, vad den hette och var den fanns att köpa. Resten var verktygshistoria.