– Hej! Jag sitter i kassa. Jag hatar mitt jobb och jag hatar att jag måste betjäna just dig just nu! Så dra åt helvete innan jag överbelastar ditt förbannade kreditkort!
Är kassayrket kanske det mest ickestekiga yrke en stockholmare kan besitta eller går jag till fel affärer eller rekryterar butikerna “cream of the crap”? Lämnade de talförmågan i sina andra byxor eller vad är problemet? Personligen föredrar jag en tokglad go’ götteborgare med två tummar upp i vädret om de så hade befunnit sig där solen inte skiner tidigare, än en surmulen, cynisk vardagsterrorist på andra sidan bandet.
Stockholm växer som en hårig vårta eller som en jordgubbe beroende på hur man ser på det. En sak är säker: Stockholm är inte Sveriges tillväxtmotor. Stockholm är ekonomiskt starkt därför att Stockholm är Stockholm – “the capitol of Scandinavia” som det så löjeväckande heter. Ungefär som Manhattan är Manhattan och vissa stadsdelar älskar att spegla sig i Manhattan. Det är ett synnerligen vagt självförtroende av en Skandinaviens huvudstad. Men en öl på Södermalm är lika mycket en öl på Tändsticksgränd i Jönköping som den är en öl på Manhattan. Har du tur existerar det över- och undermänniskor och alla övermänniskor har samlat sig på Manhattan och i Stockholms innerstad…
Kanske är det därför kassapersonalen jobbar med en rävsax om benet och en klase rönnbär i käften? De ska ju betjäna alla viktiga människor som ska ila hem till sina bostadsrätter och tillreda middagar som luktar från alla världens hörn, mångkulturellt som det ska vara på vår historiens slutstation; generation vi, de som äntligen nådde fram till ändhållplatsen där skiten fanns!
