En resa med kollektivtrafiken kan bjuda på oanade överraskningar när du minst anar det. Idag, exempelivs, satte sig en överviktig man med någon norrländskaktig dialekt mitt emot mig på tunnelbanan och började prata med mig som om vi inte alls vore obekanta. På några minuter hann han avverka en hel livssyn med slutsatsen: Det är ett skitsnack att man plötsligt skulle sitta fast med fru, barn, villa, vovve och volvo. Det är fel sätt att se det…
Om ett sådant möte kan göra “en dag” till “den dagen” kan en icke fungerande rulltrappa uppbåda sällan skådad frustration hos vissa passagerare med slutsatser så långtgående att staten dallrar i sin, för närvarande, borgerliga vagga. Tidpunkten var fyra och trängseln stor framför den enda rulltrappa med destination ljuset från Fridhemsplans tunnelbaneperrong. Den andra rulltrappan stod stilla och skyltade något i stil med “Renovering pågår!” Det blev för mycket för den skallige mannen. “Hur kan man vara så dum att renovera mitt i rusningstid? Det är typiskt när det är statligt!”
Jag vet inte hur många miljoner han gick miste om i sin väntan, men säkert är att Stockholms Länstrafik, SL, för det första inte är statligt och för det andra inte styrt av något statkramande vänsterblock, utan styrt av det borgerliga blocket med en övervikt på 86 mot 63 mandat. Och om det verkligen var renovering det handlade om och inte ett funktionsfel kan vi bara lämna därhän… Så det så!
