2007-01-11
Under berusad kväll på Manhattan i New York City i oktober förra året råkade jag på ett schysst funkband som spelade på en liten bar vid namn “Red Lion”. (Kändes ju nästan lamt att hamna där i en mångmiljonstad med tanke på att Jönköping en gång i tiden var berikad med en krog med samma namn). Jag minns inte riktigt hur många de var, men de var duktiga musiker och kunde underhålla så pass att jag gärna betalat mer än fem dollar för inträdet. Tre personer i bandet stod för sången, varav två svarta män med Cash-bas och en av dessa satt i rullstol lite vid sidan av med en mick framför sig. Jag kunde inte undgå att få lite vibbar från George Clinton Parliament och Funkadelics uppträdande på Roskildefestivalen i somras, fast i mindre format. George Bragg (artistnamn?) var en av personerna i bandet och inför sista låten berättade de en liten anekdot om honom och Jimi Hendrix. Innan Hendrix slog igenom ska han tydligen ha spelat i Braggs band någon gång för längesedan.
Inspirerad av Braggs röst kunde jag inte annat än påpeka och berömma honom för detta när han slog sig till ro vid baren då konserten ebbat av vid tretiden på natten. “Great voice”, sa jag och han tog tillfället i akt och försökte kränga en skiva av hans eget material till mig. När jag till sist gick med på att köpa skivan för $10 började han gräva i sin stora beiga jumper (han hade en stor kroppshydda) och fick någonstans därnere i röran fram en bunt med brända skivor. Han var tydligen hemlös och även om $10 var rätt dyrt för en femspårsdemo när en konsert med hela bandet kostade hälften av det så kunde jag inte med att pruta. Ett roligt minne blev det i alla fall, oavsett hur pass sant Jimi Hendrix-anekdoten var.. Har ni vägarna förbi Bleecker street på Manhattan kan jag rekommendera att er att titta in! En burkbärs kostar $3 och musiken var alltid bra när jag var där, förutsatt att du nu inte är helt inriktad på annat än olika former av rock.
Onsdag den 17:e januari spelas det George Bragg på Bongo Bar!
Andreas Jangmo
