Efter en lång dag i Slottsskogen med band som Manu Chao, New Young Pony Club, The Hives, Primal Scream och Laleh flyttar Way out west ner mot de mer urbana delarna av Göteborg och diverse klubbar. Vårt mål för kvällen blir hamnen och Kajskjul 8 där Lykke Li och The Tough Alliance spelar.
Lokalen är tillräckligt varm för att hålla ett nudistparty och det lär rinna lika mycket öl från tapparna som från besökarnas kroppar. Så småningom orkar sig kvällens huvudattraktion upp på scenen, något sena och “konserten” sätter igång. Frågan är om det över huvud taget ska kategoriseras som konsert. Snarare kategoriserar sig framträdandet till samma grupp som modevisningar och stripshower.
I det här fallet är det den tända publiken som står för absolut all underhållning och artisteri, naturligtvis uppeggade av det eftertraktade bandet. Röken ligger mycket tät över scenen som förutom bandet även frekvent gästas av publik och vakterna som rensar upp. Det kan vara mer underhållande än själva framträdandet och bandets viftande med diverse rytminstrument långt från alla mickar gör det aktuellt att ifrågasätta om de är något annat än inredning.
Den upptrissade stämningen och alla killar som hoppar upp på scenen ideligen ger en del vibbar av någon homoerotisk stripshow. Kanske är det så framträdandet ska recenseras, någon musikalisk prestation handlar det inte om. Artisteriet består endast i deras egen status och tillhörande ljud-, ljus- och rökeffekter. Att musiken de gjort är kalas är en annan sak.
Framträdandet varar uppskattningsvis en halvtimme, utan att ett enda ord yttrats från scenen och det kan nog vara en lagom längd för denna blottning. Det var kul, men något omdöme blir det inte, förutom ett positivt till publiken!
