Matvarorna från livsmedelsaffären samlade ihop sig vid änden av bandet, jag samlade ihop dem, gick iväg och slängde en blick över axeln; vad ser jag? En vinkande, léende kassörska. Ingen kraftig vinkning högt upp, utan en mer försiktig i midjehöjd med handflatan utåt. Mer än bara en vinkning? En vink? Åt mig? Man tackar, man tackar. Den första i världshistorien enligt mina erfarenheter. Kanske det än finns hopp för vardagen i den här stan…