Det är fullt möjligt att förstå de som är ute på handlartåg i livsmedelsaffären vid Fridhemsplan och använder sig utav vagn. De är mer förståeliga i sitt stillastående på det lätt lutande transportbandet till butikens mer fruktiga undervåning. En tungt lastad varuvagn kan kräva sin rast eller löper möjligen risk att rasa iväg på transportbandet och förgöra både pensionärer och småglin om den skulle löpa amok.
Mindre förståeligt är det väl om man saknar mycket att bära, men ändå står stilla på bandet som om det vore en lag att du inte ska röra dig på något som uppfyller ett transportativt syfte. Du kanske omedvetet tänker “nu är jag på transportbandet” och fryser dina rörelser för att låta mirakelmaskinen under dina fötter göra jobbet åt dig. Och när du får syn på ett paket kexchoklad eller en butelj mineralvatten tätt inpackat bland andra försöker du förgäves dra ut den ur sitt hägn, men misstar dig på dess vilja att stanna kvar. Du kämpar med den, men dina fötter står förgäves fast på transportbandet vilket leder till att du snubblar till, släpper kexchokladpaketet/mineralvattenbuteljen och låtsas som om inget hänt endast för att du inte ska framstå som en fumlig bananjagande schimpans bland dina medresenärer.
Vi finner av detta dessutom att om butiken var lokaliserad i ett annat, större land skulle risken för fallskador på grund av varuplaceringarna utmed transportbandet kunna leda till kostsamma stämningsansökningar för butiksägarna. Men kanske detta då kunde lösa med några enkla instruktioner och förbehåll alternativt avlägsnandet av dessa varor.
