Att endast använda GMC i stället för Glenn Miller Café för all framtid tas härmed tillbaka, delvis; det lär bli både och för att inte eventuella tillkommande läsare ska känna sig helt borta…
BENT består av Bengt Ernryd på trumpet, Fredrik Nordström på sax, Patric Thorman på bas samt Bengt Berger bakom trummorna. Alltså är det den andra gången på dryga två veckor undertecknad får lyssna till Nordströms saxofonspel, vilket verkar hålla en konstant hög nivå, dock i en annan konstellation.
Har man en förkärlek för spektakulära trumsolon och snabba Thelonious Monk-tolkningar går kvällen som på dans. Senaste gången Lindström stod för saxen i sin “egna” orkester höll en mycket energisk basist de grövre strängarna i gungning. Thorman är antingen lite svalare eller offer för en något obalanserad ljudbild. Eventuellt kan Bergers fantastiska trummor ha något med saken att göra; de kan liknas lite vid en oförskämt begåvad tonårings bärsärkargång på ett nyinförskaffat trumset i vissa stunder för att några ögonblick senare övergå i trumpinne mot trumpinne knackande. Dessutom med ett väldigt lugn hägrande. Rutin? Det gör hur som helst en hel del på det bestående intrycket.
