I svenska (eller kanske jönköpingska?) mått mätt finns det gott om tiggare i New York. De har konfronterat mig flertalet gånger bara några steg från vandrarhemmet på 106:e gatan, Duke Ellington boulevard, vilken ligger belägen strax till väster om Central Parks nordigaste del. Alla har de olika metoder för att få en allmosa. Somliga sätter sig med en skylt där mycket folk är i rörelse, andra söker upp och några sitter still och söker sympati bara genom att passivt sitta som ett sorts monument över utslagenhet.
Bland de stillasittande tar en del till lite annorlunda metoder. En tiggare vid Times Square hade en handtextad skylt av kartong med texten: “Need money for beer and hooker. Hey, at least I’m not bullshitting you.” Just den texten är dock ingen originalitet, utan finns till och med upptryckt som vykort. Förmodligen är det dock en smart skylt då turister säkerligen ger en peng, tar fram kameran och tar ett kort på “galenskapen”.
Om någon kommer fram till dig och talar kan du räkna med att det är tiggeri, försäljning eller att någon vill hjälpa dig med vägvisning (jo, det kan ju vara någon som vill snacka också). Dessa inleder konversationen på lite olika sätt. En man kom fram precis när jag lämnade mitt vandrarhem och sa: “Hey, let me talk with you…” och så börjar det ofta varpå en historia som nog kan innehålla ett par saltade adjektiv och förvrängningar om hur djävligt personen i fråga har och har haft det. I just det här specifika fallet ombads jag att hålla mig borta eller åka hem. Jag tror bestämt jag kan minnas att formuleringen innehöll den mindre trevliga benämningen “mother fucker”. Annars kan de vara artiga om du ger dom något. Innan jag glömmer följer ett antal tiggerisituationer jag råkat ut för i staden…
1. Väster om Central Park
En yngre man sitter på en parkbänk och ber om pengar när jag passerar. Jag svarar “sorry, I can’t give you any”. Det sista jag ser av honom är hans utsiktslösa ansikte där han sitter med armarna innanför T-tröjan: “But what am I supposed to eat?”
2. Väster om Central Park
När jag passerar honom lämnar han parkbänken och kliver upp vid min sida och säger något i stil med “I’m hungry, I’ll follow you to the stor and grab something to eat.” Han avviker dock när jag nekar honom det.
3. Tunnelbanan
En annan syn jag har svårt att glömma är en kvinna i tunnelbanan, mycket tunn och hög som en skyskrapa satt hon på golvet i vagnen med en tredecimeters paj i ena handen. Hon bad om pengar under en berättelse om hur hennes liv gått totalt åt skogen.
4. Nordvästra Central Park
Jag sitter tillsammans med en dansk jazzbasist jag mött på vandrarhemmet och snackar musik. En stor man famlar sig ner i gräset framför oss. Det står skrivet “tiggeri” i pannan på honom, men han är trevlig och pratar om jazz och allt möjligt. Efter en stund kommer dock den oundvikliga bönen om pengar och om varför just han ska få några dollar. Han är både en god människa och på väg att bli far.
5. 106:e gatan, väster om Central Park
Precis utanför vandrarhemmet kommer en äldre man gående och fångar upp mig. I handen håller han en pappersmugg som skramlar. “Got any spare change? I’m saving for some chicken wings…”
6. 106:e gatan, väster om Central Park
Det här var incidenten jag berörde i de inledande stycken. Han möter upp mig precis utanför vandrarhemmet och säger ungefär: “Ey, let me talk to you for a minute!” När han nekas pengar blir han genast hatisk och okvädningsorden börjar hagla; “It’s because I’m black!… You should go home tomorrow!… Stay away from my face!”
7. Baren Ding Dong Lounge, Columbus avenue/Duke Ellington Boulevard
En äldre man som socialiserat sig i vårt sällskap, alla från det närbelägna vandrarhemmet, sträcker efter en stunds dans ut handen och ber om pengar.
8. Greyhound-bussarnas terminal i Atlanta
Jag har lämnat NYC för en tripp ner till Jackson, Mississippi. Fem timmars väntan i Atlanta. Toppen, tänker jag, nu får jag se den här staden också! Bussterminalen har de dock förlagt i något som liknar ett slumområde och det första som möter mig är en yngre man, vilken jag ger växel. Han tipsar sina polare om det och jag har inte lust att ta taxi. Fem härliga timmar på busstationen blir det.
9. En annan bussterminal, någonstans, på vägen till Jackson
Jag tänker köpa en läsk av en läskautomat och vips behöver någon hjälp till att köpa mat till sin son. Vi åker ju i samma buss, enligt mannen. Jag såg dock inte röken av honom på resten av resan…
10. En telefonautomat på 106:e gatan
Åter i New York och fullt upptagen med att telefonera till Sverige får jag sällskap av en tiggare som gång på gång ber mig om en kvartsdollar. De ligger ju dock i telefonautomaten.
11. Ett av 106:e gatans “Kwik-e-mart”
På väg från vandrarhemmet för att handla hakar en tiggare på. När jag handlat får jag ställa mig och lyssna på en berättelse om att han sparar ihop till en natt på vandrarhemmet. Jag erbjuder växel, vilket han dock är nära på att neka till.
12. Någonstans vid China Towns nordliga gräns
Efter ett krogbesök tillsammans med min syssling och några andra skandinaver stöter vi på hemvägen ihop med den förmodligen mest lustiga tiggaren jag stött ihop med. Han bjuder på en utförlig historia om sitt liv, dock inte på något vis påtvingande. “I had a Harley, a wife and my own company. But I started drinking and I lost it all…” En historia som förmodligen inte alls är omöjlig och låter mer trovärdig i och med hans lättsamma sätt. Mannen berättar vidare om gatans droger (han gick dock på en metadonbehandling); “I don’t do this new stuff. God didn’t give us an ass to stuff things in to it, but to let things out of it”. Vi kunde inte låta bli att skratta och han fortsatte: “I should be a fucking comedian!” För övrigt var hans bostad någon form av övergiven industrilokal som bommat igen, men där den som släckte efter sig glömde nyckeln i dörren och där denne tiggare förskansat sig med ett par våningar i egen regi. Han menar sig i alla fall vara lycklig i sin tillvaro, vilket jag inte kunde låta bli att vara lite skeptiskt till, men vi ger honom några slantar innan vi skiljs åt. På vägen hem diskuterar vi hans historia och kommer fram till att den nog skulle kunna vara helt sann.
Det här var tolv gånger jag konfronterats av tiggare under min vistelse i världens rikaste land. Det var inte alla gånger, men jag ser ingen mening med att nämna fler. De hade säkerligen alla sina anledningar till att tigga; en lögn kan alltid dölja en bister sanning.
