Mode suger. Och då menar jag inte att det är helt ointressant att klä sig på ett visst sätt, det har sina poänger både funktionellt och estetiskt och går de hand i hand är det ju alldeles utmärkt. Men jag hatar detta modetjafsande med modemässor och modevisningar. Är det inte nog med att du inte kan promenera utomhus utan att mötas någon reklam som vill att du ska klä dig på ett visst sätt, bära vissa produkter?
För många handlar modet om identitet; att genom sin klädsel peka på sin grupptillhörighet. Det går också att tala om mode objektivt; att oavsett om du är “modemedveten” säger ditt stilval vad du är för person, även om jag skulle vara försiktig med uttolkningar. Handlar det om att vara attraktiv, om än inom en begränsad grupp, kan det bli än mer problematiskt. “Skönhet sitter i betraktarens ögon”, som det heter. Men prispallsfrågan lyder: Varför ska en bransch med mode som självändamål sätta agendan över vad du ska täcka ditt skinn med just nu om du ska vara rätt nu och tillfredsställa modegurus som Gunilla Pontén?
“Inspirationen” är ett vanligt argument för modebranschen. Individen väljer ju själv vad den vill bära och plockar bitar här och där från den dukade buffén. Men det är fortfarande en självändamålsenlig bransch som producerar det här. Den tjänar pengar på att spegla sig och låta konsumenterna spegla sig i den.
Alla inspireras medvetet eller omedvetet av något eller någon. Musikbranschen är ett exempel, men där har klädseln snarast en social funktion genom att markera identiteten, inte i huvudsak att du klär dig snyggt, utan att du klär dig “rätt”. I den självändamålsenliga modevärlden handlar “rätt” klädsel om att klä sig enligt nuets modeparametrar; jag är nu! När mode blir detta självändamål blir lätt märken och namn viktigare än estetiken i sig. Att en handväska kostar 5000 kan vara berättigat om individen så vill. Plagget i sig är värdet och förmedlar detta; det blir ett medium för att förmedla inget annat värde än egots. Jag är värd det här, det här gör mig självsäker.
Det är väl inget fel med att offra ett par tusenlappar för lite självförtroende? Kanske inte, men dyrt kan det bli i längden och i min mening ett tråkigt förhållningssätt till mode!
PS. Köp Blås tygkasse och gör mig rik och dig het!
(Spring inspiration är för övrigt en modemässa arrangerad av ett gäng från Internationella handelshögskolan i Jönköping. Därav rubriksättningen.)
Appropå Gunilla Pontén uttalade hon sig i P1 häromdagen angående svenskars dåliga klädsmak. Det lät något i stil med “30 par jeans har svenskarna i garderoben” och vi bär tydligen bara “T-tröjor med fula tryck”. Än sen då? På vilket sätt skulle världen bli bättre om vi tillfredsställde Gunilla Pontén?
