Är det någonting som tycks fascinera DN utanför det riktiga Amerika, USA, nu för tiden är det maffian i Mexico och det så kallade knarkkrig som pågår. I nyhetsfiltreringen där medielogiken får råda ger det naturligtvis tacksamt material att fylla sina sidor med när maffian avrättar desertörer, konkurrenter, offentliganställda och allt ifrån kvinnor till barn med syra tortyr och skjutvapen. Att det är en tragedi kan alla hålla med om, att det är en extremt ensidigt bild skulle förmodligen många hålla med om, om de tänkte på saken en stund och tog sig tid till efterforskningar. För när något når hit, är det bara vissa saker som publiceras. Men det är det väl ingen journalist eller redaktör som tänker problematisera om urverken i besöksräknare ska hållas inoljade och försäljningssiffrorna, om inte uppåt så åtminstone inte nedåt.

En annan observation det lämpligen går göra är att det som trots allt skrivs inte görs innan det uppmärksammats av mentorer så som The New York Times; det går väl i snitt en till två dagar mellan leden El Universal (Mexico), NYT och DN. Lägg till ytterligare en dag om du vill att det ska ner på svensk lokaltidningsnivå av typen Jönköpings-Posten. I fallet JP gäller det dock i största allmänhet även inrikesnyheterna. DN:s förhållande till NYT förstärks av det valbevakningssamarbete som skedde i samband med presidentvalet där DN återpublicerade oöversatta artiklar från sin branschkollega på USA:s östkust.

Det är som vanligt mest en enkel och billig journalistik med låg personalintensitivitet. Att lösa de mer komplicerade frågorna om varför?, i alla de perspektiv den kan ställas är inget någon svensk kommer att få se mycket av. Kanske därför att svaret finns närmare Västerlandet än vi vågar erkänna.