Det fanns tidigare en krog i Jönköping vid namn Lilla Paris. Det stod aldrig riktigt klart varför den hade det namnet, men det kanske visar sig de kommande dagarna då undertecknad gästar staden på turistiskt vis. Bara namnet luktar romantik och konstnärliga pretentioner. Det viktigaste för en jazzig sida som den här blir dock att besöka New Morning – enligt omskrivningar det arketypiska jazzhaket där Chet Baker framförde sitt sista framträdande fyra dagar innan han dog efter ett fall från ett hotellfönster i Amsterdam den 13:e maj 1988. Om det var ett av Bakers favoritställen måste det undersökas närmare!

Paris…
Den som tänker sig en fransman med en baguett under armen har inte helt fel hur löjligt fördomsfullt det än framstår. Frankrike tycks inte ha “lyckats” ekonomisera bort alla småbagerier som just sysslar med att baka och inte med att servera på samma sätt som svenska konditorier gör. Man får en stor baguette för ungefär 1 €uro (ca 11 kr). Då framstår det också som en ytterst traditionell sådan också, utan skaldelar och sädeskornets kringliggande delar så som allt mer har efterfrågats i Sverige. Det är en enkel sak, men en underskattad sådan, att sätta sig vid Seine med några baguetter, lite vindruvor och en flaska vin. Det är kanske just där som du kan lyckas få bäst grepp om myten Paris, vilket inte ska underskattas i sitt underhållningsvärde.

Förutom alla småbagerier tycks Paris ha bevarat något av skråväsendet i det att man oftast finner grupper av affärer med ungefär likartat innehåll; hittar du en musikaffär ligger det garanterat ett antal till i närheten, alla med olika grad av specialisering vad det gäller instrument. Den ena håller sig till elgitarrer medan grannen sysslar med trummor. Således kanske man kan slutsatsa att man som möjlig gitarrspekulant slipper befatta sig med den tevekrängande universalförsäljaren.

Paris bär också på ett tungt historiskt arv, vilket det inte räcker med ens en veckas promenad för att befatta sig med i den mest ytliga mening. Inom den tidsrymden är en lagom mängd aktivitet ungefär att bekanta sig med alla fasader och alla de ytor mellan dessa gamla byggnader, ibland i from av parker, andra gånger som tomma ytor, men oftast väldigt fantasieggande. Man kan kanske tycka sig känna historiens vingslag om det inte vore för den trängsel som råder. För den värsta sidan av turismen är just denna trängsel och den pengarullning den driver på. Historieberättandets vålnader reser sig som stereotyper ur det förgångnas grav och sätter sig överallt i alla möjliga former, ackompanjerat av en enda lång, kontinuerlig trumvirvel av kamerasmatter. Det sägs att det betalar sig, men det är inte utan att man undrar: Till vilket pris?