Blog Image

Blågg

Beirut: En amerikansk skildring av Sovjetunionen

Musik Posted on Sun, May 27, 2007 22:21:03

Ett av de mer udda inslagen i årets Roskildefestival är Beirut. Det låter aktuellt kanske med tanke på fjolårets krig i Libanon, men bandet och dess musik har nog inte så mycket med landet och huvudstaden att göra. I en kort sammanfattning kan du beskriva musiken som ett tillpoppat soundtrack till en amerikansk film om Sovjetunionen. Tänk Sean Connery som ubåtskapten i “The hunt for Red October”. Amerikansk film har som bekant det draget att när ryssar (eller sovjeter) talar talar de inte ryska utan amerikanskengelska med rysk brytning! Här kan det vara ett motsvarande förhållande, fast musikaliskt.

Albumet från 2006, vilket jag har i min ägo, är betitlat “Gulag orkestar” liksom det första spåret på skivan. En sovjetisk klang alltså, men konsekvent är det inte. Musikaliskt är det svårt att associera bandnamnet med någon musiktradition från Mellanöstern. Det låter mer öststat eller Balkan. Låtarna bär dock namn som hämtade från sovjettiden, andra världskriget och så vidare.. Ta de här som exempel: Prenzlauerberg, Brandenburg, Postcards from Italy, Rhineland och Bratislava.

Bakom “Beirut” står en 21-åring med en Europatripp i ryggen. Den musikaliskt-kulturella smältdegel som tycks ha uppstått gör dock musiken både vemodig, spännande och högintressant. Sången är i flera partier mer ett instrument än ordverktyg och därför är texterna kanske inte de mest tongivande. Någon slagfrasmusik är det inte att tala om! Ljudbilden är stundom orkestral med mycket blås, även om den kan vara mer avskalad med en sparsmakad synt i “Scenic World” eller lite gycklande med den ukulele som så ofta förekommer.

Såvida inga extrema schemakollisioner förekommer så kan du nog mycket väl hitta mig på Beiruts spelning. En bra konsert innebär en fin atmosfär på någon av festivalens mindre scener, gärna med ett par röda vajande fanor på scenen och ett band i gråa uniformer.



Young Folks: Smått sagolikt…

Musik Posted on Wed, May 23, 2007 20:47:29

“Peter, Bjorn And John” får mig att tänka på någon gemytlig saga eller barnberättelse om tre polare med olika egenskaper. Bandets “Young Folks” låter också smått sagolikt; stort djup, intensiva rytmer, men slapp sång… Låten ger mig dessutom vissa vibbar av videon till Bob Hunds “Helgen v. 48” (eller var det 47?). Kanske har det med den avslappnade visslingen och de dova rytmerna i låtens första parti? Jag vet inte mer om bandet, orkar inte leta upp eller lyssna in texten och har inte mycket mer att skriva, det var ändå bara en singel jag fick. Men jag tänker se dem i Roskilde!



Angående George Bragg, Jimi Hendrix och Red Lion

Musik Posted on Thu, January 11, 2007 22:07:54

2007-01-11
Under berusad kväll på Manhattan i New York City i oktober förra året råkade jag på ett schysst funkband som spelade på en liten bar vid namn “Red Lion”. (Kändes ju nästan lamt att hamna där i en mångmiljonstad med tanke på att Jönköping en gång i tiden var berikad med en krog med samma namn). Jag minns inte riktigt hur många de var, men de var duktiga musiker och kunde underhålla så pass att jag gärna betalat mer än fem dollar för inträdet. Tre personer i bandet stod för sången, varav två svarta män med Cash-bas och en av dessa satt i rullstol lite vid sidan av med en mick framför sig. Jag kunde inte undgå att få lite vibbar från George Clinton Parliament och Funkadelics uppträdande på Roskildefestivalen i somras, fast i mindre format. George Bragg (artistnamn?) var en av personerna i bandet och inför sista låten berättade de en liten anekdot om honom och Jimi Hendrix. Innan Hendrix slog igenom ska han tydligen ha spelat i Braggs band någon gång för längesedan.

Inspirerad av Braggs röst kunde jag inte annat än påpeka och berömma honom för detta när han slog sig till ro vid baren då konserten ebbat av vid tretiden på natten. “Great voice”, sa jag och han tog tillfället i akt och försökte kränga en skiva av hans eget material till mig. När jag till sist gick med på att köpa skivan för $10 började han gräva i sin stora beiga jumper (han hade en stor kroppshydda) och fick någonstans därnere i röran fram en bunt med brända skivor. Han var tydligen hemlös och även om $10 var rätt dyrt för en femspårsdemo när en konsert med hela bandet kostade hälften av det så kunde jag inte med att pruta. Ett roligt minne blev det i alla fall, oavsett hur pass sant Jimi Hendrix-anekdoten var.. Har ni vägarna förbi Bleecker street på Manhattan kan jag rekommendera att er att titta in! En burkbärs kostar $3 och musiken var alltid bra när jag var där, förutsatt att du nu inte är helt inriktad på annat än olika former av rock.

Onsdag den 17:e januari spelas det George Bragg på Bongo Bar!

Andreas Jangmo



« Previous