Gör Soulsavers anspråk på att rädda soulen? Det tvivlar jag på. Det de
vill rädda kan endast vara “the soul”, vilket får ses som aningen
pretentiöst om du tog det hela på fullblodigt allvar. Den som får för
sig att pröva bandetnamnet, soulsavers.com
på nätet hamnar bland allvaret. Klicka på “Get saved!” och fundera över
frågan “Are you going to heaven when you die?” Om Soulsavers är
frälsningen tar jag tacksamt emot den!
För den som undslippa den kristna frälsningen bör lägga till “the” i adressen, the soulsavers.com.
Det inledande spåret “Revival” är dock något av en frälsning i soulens
anda. En något oren sådan, för hela skivan är något oren med alla
störda toner och oljud som förekommer i låt efter låt om det så bara är
vinylknaster i bakgrunden.
Sångaren, Mark Lanegan, har en fantastiskt kraftfull stämma vilken han
tar ner i mörka dalgångar i en låt som “Paper Money” ackompanjerat av
ett syndadunk till trumslagande. Den mer ömma rösten använder han i en
låt som “Spiritual”, vilken sjöngs av en annan man med basröst, numera
framliden.
Andra starka verk på skivan är enligt mig en låt som “Arizona Bay”. Och
visst skulle man kunna föreställa sig den här låten som bakgrund till
ett stilla vatten som söker sig ut mot horisonten i solnedgången?
Skivan släpptes andra april 2007 och är helt igenom välspelad och
välproducerad. När avslutningsspåret “No Expectations” går mot sitt
slut har jag förväntningar på en uppföljare med samma dystra och täta
konsistens.
