Det kan låta fantasieggande så att molnen rämnar under fötterna på himlens alla änglar; en av intelligenta väsen konstruerad däcklik värld med en radie på 14 000 000 mil vars insidas yta motsvarar 3 000 000 jordklots blir föremål för en intergalaktisk expedition då universum djävlas. Men boken höjer sig inte mer än till någon fascinerande nivå i teknisk bemärkelse, vilket dock kan vara mer än tillräckligt för somliga. För andra är det det inte.

De varelser som utgör expeditionen är två människor, en kvinnan Teela och mannen Luis Wu från planeten Tellus, en tvåhövdad, trebent kalasintellektuell “struts” (det är det närmaste man kan komma att kalla den avbildning som fanns i boken) vid namn Nessus och en orange kattlik varelse, Speaker-To-Animals, med käften full av rakbladsvassa tänder. Ringworld av Larry Niven bygger i stort sett på dessa extraordinära karaktärers äventyr i nittiomiljonermilsdäcket.

Det är svårt att se det som mycket av ett äventyr; de rör sig inte genom världen, det är världen som rör sig. “Nu ska jag demonstrera min mentala uppfinning och då placerar jag mina pjäser här, i det är rymdskeppet med den och den tekniken och låter dem råka ut för det och det!” Det är inget konstigt i sig; en berättelse som skulle leta sig fram självt skulle sluta vart som helst skulle väl vara intressant på ett sätt, men samtidigt snarast omöjliggöra berättande med något mål. När Nivens figurer ställs inför något som ska föreställa hisnande för läsaren framstår hans karaktärer än mer som nickedockor oförmögna att uträtta eller uttala något av betydelse annat än vad behövs för att föra läsaren vidare på smidigaste vis.

En tråd som följer genom sidorna är en fundering över vad tur är, vilket ändå bara mynnar ut i antagandet att den tursamme kan råka ut för litet av varje, även det smärtsamma, då det kan sägas ha positiva effekter. Vi vet oftast den ena sidan av något därför att vi vet den andra. Denna stora fråga om tur-statusen hos en av expeditionens medlemmar går inte djupare än så och lämnar frågor om tur smittar och om det finns personer med generell tur outredda. Den inskränker sig mest till turen att inte bli uppäten av ett monster eller utkastad i rymden.

Följaktligen bör inga ordnördar bemöda sig den här boken. Men är du intresserad av roliga konstruktioner som kan tänkas fram kan det finnas ett par poänger med den.