Söderkniv är ju historiskt något av en gammal arbetarboning, vilket inte minst kan synas i vissa kvarter där husfasaderna ser aningen spöklikt avskalade och tomma ut. Mindre beroende på att de kanske är byggda för de bredare socioekonomiska skikten än att de inte är tillräckligt gamla ännu. Tiderna förändras.
Vad man än kan förvänta sig så har inte hipstervågen ännu trängt undan allt detta och förvandlat det till en sorts accessoar. Folkungagatan vid Medborgarplatsen är ett alldeles utmärkt exempel. Många Systembolagsbutiker har en eller flera alkoholister i sin närhet, men kring Systemet och ICA-handlaren på Folkungagatan samlas varje dag alla sorters tragedier och andra som kanske inte är tragedier. Där sitter alkisarna, tiggarna, tidningsförsäljaren, kvinnan med dragspel och en annan kvinna med kundvagn som yttrar “Har du en femma till kaffe?” varannan sekund och just så snabbt som det måste till för att kunna göra det. Det ger en daglig påminnelse om att allt inte alltid är så lätt, oavsett om du räcker ut handen för att hjälpa eller ta emot.
Att handla mat bjuder på en liknande upplevelse med en inledande anmodan att hålla koll på väskan på grund av ficktjuvar. En sanslöst dålig planering affären, halvdan bemanning när köerna är som längst och ändå riktigt saftiga priser gör knappast den följande upplevelsen mycket bättre. Fascinerande nog tycks kunderna vara mer prisokänsliga än de borde om man enbart skulle döma dem efter sätt och utséende.
Vidare in på Systemet – vilket stundom mest liknar en nattklubb med tillhörande kö och vakter utanför butiken – där det inte går en gång utan att den fräna doften av alkoholism fläktar förbi. Det brukar komma i sällskap av någon med halvt söndersmulad hjärna som pratar i nattmössan.
Väl ute på gatan igen står trasorna kvar och folk springer som kaniner på väg till slakt över Stockholms mest hysteriska övergångsställe. En farhåga vilken hänger kvar i luften är att vårt samhälles fattiga snart måste skaffa sig kortapparater, för kontanter är något allt färre och färre bär. Det stora problemet är naturligtvis inte oangenäma vardagsupplevelser; att de inte vore där skulle inte betyda att de inte edxisterade. Nej, problemet för dem det är ett problem, är att situationerna består dag efter dag, natt efter natt.
