Det var ett tag sedan…igen! Jag har återvänt för att rapportera om Bob hunds Norgeinvasion via en fyrdagarskonsert på den legendariska konsertlokalen Blå. Dock blir det här väl lite av ett experiment i att se om jag kan förmå mig själv att skriva något annat än vetenskapligt efter ett par hårda år i den branschen.
Till att börja med är ju Blå ett väldigt bra ställe för Bob hund, inte bara för att Blå delar namn och ande med det klubbprojekt jag drev på Bongo Bar i Jönköping för många år sedan; Blå är också värt ett besök enbart på grund av deras uteservering som kramar Akersälva så hårt att man undrar om den inte blir översvämmad med jämna mellanrum. Hade inte varit förvånad om motsvarande ställe i Sverige hade behövt en livboj vart femtonde meter. Nu är Akersälva, som skär rakt igenom centrala Oslo, inte så särskilt djup, men det krävs väl enbart ett vattenglas djup för att en överölad norrman på nattligt simhumör ska drunka.
Genom åren har man ju uppnått en viss nivå av Bob hund-cred genom att ha sett dem både på Orangea scenen (den största!) på Roskildefestivalen, till Södra teatern, och en mängd andra ställen. Blå är dock en klubbspelning i dess rätta bemärkelser. Det är inte ens en bra lokal egentligen, men det är just därför den är så bra för Bob hund; den andas historik och är mer än någon uttänkt arkitekturell vision. Lokalens malplacerade pelare skapar lite känslan av ett festivaltält där man hamnat fel i publikhavet och får sikten skymd av en gigantisk “tältpinne”. Påpassligt att Bob hund då kör en fyradagars Bob hund-festival av vilka jag deltog på fredagen och lördagen. Baserat på att den centrala delen av publiken såg ut att ha paxat sina platser båda kvällarna går det nog att dra slutsatsen att Bob hund även har en trogen norsk fanklubb (antaglien en skopa exilsvenskar inkluderat).
Det fanns naturligtvis inga tvivel över vad man skulle få. För de som är återkommande besökare på Bob hunds konserter vet att Bob hund alltid levererar. Jag kan inte uttala mig om onsdagens och torsdagens konserter såklart, men fredagen och lördagens spelningar var inga kopior av varandra. Naturligtvis spelas alla hits, men scenframträdande och runtikringkonst var väldigt varierade: Det var nog den första Bob hund-spelningen jag varit på där de övriga bandmedlemmarna tog tid att prata till publiken där de berättade anekdoter om deras tid med Bob hund. Jag kan minnas fel, men Bob hunds första spelning på en restaurang jämte Kungsträdgården i Stockholm belönades med en back öl och Thomas hade tydligen klivit runt på borden vilket inte hade uppskattats av middagsgästerna. Kan tänka mig att de inte hade en aning om det här bandet.
En oväntad behållning av spelningarna för egen del var återupptäckten av “Edvin medvind”, en av deras tidigare låtar jag helt hade glömt bort. Helt i min smak och för även tankarna till Kents “Livrädd med stil”. Får för mig att de skapades lite i samma tidsperiod och är för mig ett öronpålägg jag gärna överkonsumerar.
Avslutningsvis, hade två dagar till med Bob hund antagligen värt det. Ta möjligheten om hunden är i stan! Härifrån får de fem blåa ögon av fem möljiga!
