Blågg

Exchange students in Swedish university cities probably always live in what a somewhat partially own world were connections spread from the hard tongued Germany to the wide softish U.S. This wedding in San Sebastian gathers many people together in a small town about the size of Uppsala but just a little bit more exotic of which many got to know each other during their studies in exactly this Swedish university town.

Probably as a matter of their own situation as being exchange student they form a long lived friendship as that. For a regular Swede with an own social world this other sphere is easily missed. It is just convenient to continue to live in one’s own world isn’t it? But it is obvious that if they knew what they missed then integration would be favoured!

There are movements in Sweden that don’t want education to be free for exchange students since it isn’t in many other countries. Probably it’s usually the same persons that favour investments in promoting Sweden abroad. There’s an obvious connection. It at least appears as though it would be better to provide free education to exchange students than to spend it on guys to promote by chitchat and priced smiles. Exchange students might not finish their studies, they might not tell anyone of their experiences or even have any good thing to say about Sweden. But at least it’s their opinion. If we are to spend on telling the world who we are, let’s do it by giving others that opportunity in an more honest way.

Många festivalbesökare från föregångaren reste säkerligen till Roskilde i år med vissa farhågor och mardrömslika minnen från översvämmningskatastrofen i Roskilde 2007 där leran flöt smidigare än ölet. Kanske ingav det för somliga snarare en förvissning om att det skulle bli sol och varmt då sannolikheten för att två så regniga veckor skulle infalla samma datum två år i rad. Den stora gula solen lös också i Roskilde, nästan smärtsamt hårt, men det blev också en regnig kväll på söndagen vilket förmodligen gjorde så särskilt mycket. Två problem kommer av sol och värme (vilka dock är att föredra framför kyla och lera): att hålla brännan på en behaglig nivå om din hud är lagd åt det känsliga hållet och att hålla ölen kall av det faktum att en kall öl är mer lättdrucken än en varm. Ett förhållande som gäller särskilt om ölet är förpackat i en liten grun aluminiumburk av ett etablerat danskt ölmärke. Att försöka dricka snabbt av det en varm sommardag i en brassestol framför sitt svettiga silvertält i Roskilde innebär till stor del att din mun översvämmas av en skummig, snarlikt kräkframkallande historia.

En stor fördel med Roskildefestivalen är att en del av festivalområdet är öppet under hela veckan med spelningar varje dag av band på uppgång. Då traskar man gärna in på denna del, köper sig en Cuba libre, en cigarr och lägger sig i gräset för att varva dessa tillbehör med ett förhoppningsvis riktigt bra band. Pascal är ett sådant, en tung maskin med mycket distortion och för omväxlings skull sång på svenska.

Bland de mer förväntansfyllda framträdandena 2008, vilken inte sålde slut, hittas Neil Young, Radiohead, Bob hund och Digitalism. Vi rör oss därmed från de aukustiska gitarrernas ökenlandskap till Någonstans i Skåne till någon svettig, hypad teknoklubb i Berlin. För att inte tala om José Gonzales…

Även om Young inte är så ung längre (trumvirvel) vet han ändå hut när det gäller att hålla en högklassig konsert. Minnena från konserten i mer allmänt avséende är något desorienterade och överskuggas i hög grad av “Heart of gold” och orden “this is a song from my friend Bob” och därpå följande “All along the watchtower”. Det var väl någonting man drömt om i den där kvällningen bland vågorna av tjyvtjock haschlukt där vi låg placerade på det tillplattade gräset framför scenen långt bak…

Radiohead blev lite mer komplicerat, inte oväntat. Vi talar inte långa pauser med intimt mellansnack här, utan en sammansatt konsert, lika anspråksfullt djup som pretentionen i bandet på skiva. Men det är definitivt bra och avslutas tillfredsställande nog bland annat med “Karma police”.

Bob hund börjar väntat oväntat med en instrumental klassiker i vilken sångaren står med en nätt liten mask och armbågslånga, vita handskar och skakar en maraccas. Sedan börjar stolfesten i vilken han kliver upp på staplade stolar och sjunger sina sånger. Slår sönder någon och haspar ur sig ett par klassiker. Kontrasten mellan det synligen avslappnade bandet och deras energiska sångare är lika framträdande som kontrasten mellan Bob hund-lyriken och vad man skulle kunna kalla ett vardagligt språkbruk. Ännu en bra konsert alltså!

De mer överhippa fenomenen håller till i Arenatältet och av dessa akter har två tryckt ihop sig till söndagkvällen; nämligen Digitalism och Hot Chip där det senare spelar först och ger en energirik och underhållande konsert, oväntat nog för egen del. Den till utséendet datanördiga duon Digitalism vill inte vara sämre och än mindre något lättviktigt; tryckvåg på tryckvåg matas ut från scenen och det dansas oavbrutet.

Två band med ordet “Valentine” befann sig i år på Roskildefestivalen. I mindre detaljerat betänkta situationer kan det leda till förväxlingar. När min väntan vid Arenatältet en dag gällde att få se My Bloody Valentine upptäckte jag att publiken såg synnerligen hårda ut, kanske något mer åt metalhållet. Inte för att min expertis angående Valentine-banden var särskilt djup, men det föreföll än mer underligare när även bandet som trädde ut på scenen såg mer hårdnackat ut än förväntat. I stället för några sorgsna skuggor med krökta ryggar såg de mer ut att vara beredda för en kickboxningsmatch med hin själv. När bandet väl börjar spela stiger konfunderingen till förvirring och då jag går därifrån finns det en lindrande tanke om att “jaja, vissa band kan ju börja med en riktning och sedan svänga åt det motsatta”. Den naturliga förklaringen avslöjar sig inte förrän ett festivalprogram uppdagas och det visar sig att Bullet For My Valentine också spelar på festivalen…

När festivalen drar sig mot sitt slut uppträder ett känt danskt ölmärke på campingen och delar ut iskalla lightversioner av sitt öl, vilket mottages tacksamt av alla. Som svensk hör det heller inte till vardagen att kall öl delas ut gratis på festivaler. Den hade gärna fått komma tidigare på festivalen, när det var som varmast, men allt kan man inte begära. En fin festival avslutades med några nya fina bekantskaper, men ett svart ögonblick i form av en misshandel…

Under pågående reparationsarbete av sönderklippta strömförsörjnings- och kommunikationskablar yppas det att “i Vårby gård finns det två sorters förskolor; de som har brunnit och de som ska brinna.”

– When are you going to study? Autumn? Yeah, but it doesn’t matter, you can still write!
– I’d better work with my essay instead…

– No should not be afraid of all your capabilities. I think you should develop them…in your free time… Otherwise it will be like “I can not write for Vouge, because I don’t have time….”
– That’s not the point Silvia, the point is that I don’t have the time.

– This is what you say… If you, if you, this is what I’m telling you; instead of writing the blog, you can write seriously, like for some magazine.
– But I can write for my blog, but that’s just, I can write short things, but I can’t do research, because it takes too much time.

– But it’s not research, you just go and interview someone. You formulate some questions, make them publish them.
– But I still have to know about the subject I’m writing about.

– I can tell you a little bit about it…
– Yeah, but tell me!

…

– It was the same thing with Vogue, I had to write immediately after the fashion show and I got so stressed!
– And I really don’t know what’s the hurry…

– It’s fresh, it changes…
– No it doesn’t, that’s the point!

– It does change!
– No! The world hasn’t changed.

– No, but research changes all the time, like I think that the…like D was telling me today that they were publishing some cases about excorsism.
– Yeah, small details.

– Yeah, and people… We were commenting about the fact that one of my doctor friends recently converted to catholisism, like I don’t know, five years ago. And then I told him that he had this neurological case in which this person came to the hospital like really violent and like out of himself. And the only two persons he attacked in the corridor were ah, him and another nurse and the both of them were catholics and the rest of them were atheists. So he implied in his story that this guy was posessed of some demon. And I said that he couldn’t use that argument because it was just a causality and we can not know. And then he said that he was speaking Greek… When he tried to talk to this patient he was speaking Greek. He was speaking languages he wasn’t supposed to know since he was just a redneck from the north… Sorry for the expression but that’s what hea said.
– What do you mean “redneck from the north”? Oh, was this in Sweden?

– Yeah…
– Yeah, but isn’t that a fact that people can talk languages if they just heard it somewhere…

– Yeah.. And I was like, do you know Greek? He was like “No”. “Oh, how could you tell that he was speaking correct Greek?” He is though a very gifted person, he speaks seven languages very well, all of them. So I think he probably could know some Greek words, but that doesn’t mean that that guy was speaking real Greek. So I told D about this story and he was like “yeah, but there is actually a mental condition, it’s called ‘blablabla'”… I don’t remember what, but people speak languages that they are not supposed to know. But it’s just a recall from something that they’ve heard once in their lives. Because there was this guy who claimed he had the helmet that could make you experience religious experiences.
– Yeah, I’ve heard about this.

– So he destroyed his theory by proving that it was a lie.
– Who did this, the one with the helmet?

– D, D destroyed this Canadian guy argument by proving in Sweden that the helmet didn’t work because this guy was already selling it online…
– Was he the one that disproved it?

– Yeah, he and his group of scientists. They gathered a lot of people with different backgrounds and only those that had religious backrounds or new age could experience something different than the ones that didn’t believe in anything or ever had a touch with religion whatsoever. So it was mostly the people’s mind that drove the whole thing and maybe the magnetic field that the helmet creates.. eh.. helped.
– So the helmet created magnetic fields around the brain?

– Yeah, because I mean, a lot of people that said that they saw poltergeist in different houses they claim that they had different magnetic fields around. So I mean apparently the magnetic environment could affect the perception of different things or could move things around or make you see different things depending on… on how you percieve the world or what is your background. For me for example it would be very easy to see a ghost because I was grown in an environment that was very religious.
– Do you mean that the magnetic field interfer with your perceptions and make things….move?

– Well this was the theory.

[To be continued….]

På väg hem från en gubbdagisvernissage i Södertälje slutar detalj efter detalj att fungera i bilhelvetet. Sist ut är stereon (fantastiskt nog) innan motorn börjar sucka tungt och tappa humöret. Den återfinner dock gnistan efter en vända neråt 50-strecket. Jag fattar därför beslutet att stanna till på en mack i Segeltorpstrakten och undersöka saken. Under silverhuven luktar det brunnen el och annat som motorer brukar lukta. Kanske bäst att stänga av, tänkter jag, men vid beröringen av nyckeln hoppar den tillbaka ett litet snäpp och avslöjar att det var startmotorn som legat i och brunnit upp. Ett hastigt beslut krävs och jag finner efter en liten rundtur att bilen måste parkeras och startmotorn bytas.

Att leva med mottot att bilen bara är något man använder då och då för vissa utflykter och andra sällanärenden innebär med viss logik att man inte är någon mekaniker. Den är ju ett transportmedel och inte ett självändamål! Dagen därpå är dock beslutet taget och startmotorn ska fan bytas, vilket är ett projekt som sätts i verket 600 kronor fattigare. Skitigt och trångt som ett motorrum är följer många skavsår och oljefläckar, men så svårt var det inte… Kanske tack vare att man sett vilken del det var som rök, vad den hette och var den fanns att köpa. Resten var verktygshistoria.

För egen del är väl vernissager inte vardagsmat, men C är en vernissagejägare av första klass och drog därmed med mig till ett galleri någonstans nordnordost om min bostad på Kungsholmen. Är det gratis, är det helt rätt är något av hennes ledstjärna, vilket kanske inte är något anmärkningsvärt. “There is no such thing as a free lunch”, må någon ha sagt, men visst finns det “a free’er lunch”…

Det har sagts att utställningen ska ha med plastikirurgi att göra, vilket den kanske har, även om det inte är alldeles uppenbart väl i lokalen. En femminuterspromenad täcker av alla de fotografier på plastikkirurger (?) och deras klienter (?) och deras bakre avlopp omgärdat av stora vita plattor. En poäng skulle kunna vara att den ska väcka en reaktion som totalt uteblir. Det går att fundera i hög utsträckning över vad som ska säga vad, men det går det att göra över en kapsyl också.

I detta ljus framstår ju gratiskriteriet desto bättre då det åtminstone finns en uppenbarlig anledning att infinna sig och stanna längre än fem minuter. Plattvändandet kanske kan vara ett annat, om det är en förfest man är ute efter. Eller en arena att verka kulturell.

Just fotografering är annars just ett 2000-talsuppvaknat intresse hos det svenska folket. Det har blivit så enkelt och så billigt att fotografera att en fotointresserad själ har dykt upp både här och där. Fotografering är också en lurig konst; den perfekta avbilden kan dyka upp både lite här och där, vissa använder diverse datorprogram för att spetsa till det ytterligare. Att “photoshoppa” har ju blivit ett begrepp, hur tomt det än är.

Med ögat i kamerasiktet finns det dock en risk att verkligheten blir mindre viktig; viktigare är att skapa en vacker avbild av ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka än att själv närvara vid och följa den.

Utanför livsmedelsaffären…
– Hej, är du 18?
– Nej 26!

I skivspelarbåset dyker det alltid upp några personer som vill tillföra något till kvällens musik. Och några av dessa har alltid önskningar som är försvinnande fascinerande i sitt sammanhang! Det spelar ingen roll om man spelar jazz eller Joy Division, de tycks ändå tro att du bara skulle byta från det till något totalt motsatt. Här är några från Kajalkväll V i onsdags…

Med reservation för felaktiga minnen…
1. Har du HV-låten? Kan du inte spela HV-låten?

2. Kan du inte spela något med Gyllene tider, typ “Sommartider”?

3. Kan du inte spela radiomusik, sådant som går på radio?

4. Kan du inte spela R’n’B?

I övrigt gick kvällen kul, en knagglig start med 19-21-tonåringar som dricker 2 för 1 till trots. Inte för att det är något fel med det, men de är nog mer på plats för de prisvärda ölglasen än för musiken. Finns det ingen plats för ett saktmodigt engagemang i utelivet? Är det bara efterknegbuffé eller fullt ös som gäller? Vad jag saknar är nog ett ställe att gå till där musiken är dyster, vemodig, lugn långt in på kvällen. Det kan man försöka bjuda på, men risken är att du är ensam om den verkligheten bakom skivspelaren.