Blågg

Vad gör jag här på den här krogen nykter och stöpt i kostym? Inga bråk så långt ögat kan nå… Men hjälp! Jag kan förlora jobbet. Nu gäller det att hitta någon att tillrättavisa, helst kasta ut! Men vad ska jag hitta på för motiv? Aha! Fylla, berusning, svineri! Du kanske trodde att baren var till för att sälja sprit, men där trodde du fel! Nu låtsas vi att du är riktigt full och ut med dig!

Öh! Tror du att det här är någon sorts krog med en bar där man får dricka alkohol eller?

Vissa rykten har talat om Indierave som något helt fantastiskt och således sprang förväntningarna något i höjden inför nyårsfirandeversionen – samtidigt det första Indierave jag besökt. Bara att ta sig dit var snarast en utmaning med Stockholm belägrat av nyårsfirande (vi blev nästan träffade av en raket i någon park på Södermalm).

2008 hade blivit ungefär en timme gammalt då vi infann oss på Södra Teatern och Kägelbanan där evenemanget ägde rum. Indierave satser enligt ryktet mycket på spexade neonfärger i form av dioder, lasrar och stroboskop. Det är helt klart sant. Men de självlysande stavarna lämnar dock också en viss doft av fjortisism, kanske mest beroende på gamla nedlagda tivolispektakel i Jönköping – fjortisfyllans flaggskepp.

Musiken var dock nästan kanon och inbjudande till dans. Åtminstone efter 01:00. Vid ankomsten spelades spelades sluttampen av någon form av elektro som samtidigt skulle innehålla en del artisteri (vilket mest tycktes vara någon dansakt). Trängselfaktorn var hög på dansgolvet och stämningen god, vilket var en trivsam inledning på det nya året, eller avslutning om du så vill.

Indierave är väl värt ett besök nästa gång det äger rum, såvida du inte har problem med den schizofrena musikblandning som kan uppstå då fyra (?) plattvändare går lös på scenen… Och tiden för Indierave nästa gång är 22-02, en mycket bra tid att förlägga dans till vet den som besökt en Kajalkväll!

Om du befann dig på priviligierad mark, någon du känt i maximalt tio minuter tog din hatt, försvann och du på samma gång fick ett påträngande toalettbehov; vad skulle du göra då? Du lämnar Spy Bars Gubbrummet för ett toalettbesök och upptäcker att du inte kan komma tillbaka in då din inträdesbiljett befinner sig berusad och troligen dansande på andra sidan Herr Vakt, bakom draperiet.

Det finns ju en lista där ditt namn inte finns med, men det är en magisk lista där vilket namn som helst kan dyka upp när som helst under de rätta förutsättningarna. Efter att ha blivit nekad en gång kanske du står och försöker ringa din inträdesbiljett utan särskild framgång. Men misströsta icke! För du går självsäkert fram, tar fram någon annans vita visitkort du fått, är på väg att visa upp det, men Herr Vakt har redan ändrat inställning: “Du var här inne förut, va?” Vem behöver lögner? Det stämmer ju och Herr Vakt viskar komplimanger om att “det är så du ska agera”. Kanske för att andra personer i kön trodde det var ett VIP-kort du höll fram.

Och segerviss befinner du dig åter på priviligierad mark och om inte, vad kommer seglandes bland alla guppande huvuden, om inte den hatt du trodde du sett för sista gången.

Lördagskvällen 3:e november bjöd upp till dans med Jonas Game på Vänner&Bekanta/Kolingsborg vid Slusken. Jonas Game härstammar från Bad Cash Quartet och vad jag kan minnas är det frågan om en inte fullt lika distad poprock med lite klaviaturer och en energisk frontfigur med en rapp sång. Intensiv, men kort kanske det kan sammanfattas och sångaren hann med en tur ner i publiken där bara huvudet syntes. En bra konsert, även om jag känner att jag saknar kunskap beträffande det här bandet för en erforderlig recension.

Kvällen fortsatte på Kolingsborg med en snarast schizofren blandning av 90-tals eurodisco vilket gav en del mellanstadievibbar för egen del. Andra stunden krängde det över i olika elektroniska genrer för att avslutas i något håkan hellströmskt-the cure-aktigt. Den stundom obscena MTV-dansen på scenen gjorde det inte mindre underligt. Klaviaturisten (Maria?) i Jonas Game bjöd mig dessutom att flytta till Göteborg, vilket var tacksamt, denna fina stad.

I en annan del av staden ligger Spy Bar och där väntade en minst lika kluven kväll frontad av musik från både Guns N Roses, Broder Daniel och Håkan Hellström. BD-märket på min svarta skjorta har nog aldrig kännt sig mer hemma och jag fick vibbar från Kajalkvällarna på Tändsticksgränd under tiden med Blå. Även om det där var blandat var Britney Spears en förbjuden artist. En bättre avslutning än den som gavs i Vita barens trängsel, en snarast göteborgsk anda i närvaro av både Laakso och Jonas Game, kunde väl inte önskas…

Koordinaterna är Spy bars vita bar någonstans mellan 03:30 och 04:00 den första september och någon jag misstänker vara Per Sinding Larsen har just ramlat på golvet…

Någonstans kring detta dyker det upp en tjej och ger mig klädselanvisningar; min röda scarf med vita prickar sitter fel och jag uppmanas att stoppa in den under skjortan. Det var nog första gången jag fått anvisningar av en främling för hur jag bör klä mig. Men det kanske är något positivt eftersom X ansåg det värt att påpeka brister. Ett hopplöst fall skulle väl inte vara värt att ödsla energi på då närmsta garderob bara innehåller ytterkläder?

En dylik incident hände dock på Tändsticksområdet i Jönköping förra sommaren. Iförd min egendesignade T-tröja med en israelisk och en amerikansk flagga och den tillhörande texten “The democratic states of terrorism” på blev jag förföljd av en man med kamera. Han stannade mig och frågade om han fick ta ett fotografi. Han berättade inte varför, jag frågade inte och jag undrar var någonstans i världen den här bilden av mig befinner sig…

En liten detalj till… Ett stort tack till kvällens notkock (vem det nu var) som spelade “Pictures of you” från Disintegration!

Mode suger. Och då menar jag inte att det är helt ointressant att klä sig på ett visst sätt, det har sina poänger både funktionellt och estetiskt och går de hand i hand är det ju alldeles utmärkt. Men jag hatar detta modetjafsande med modemässor och modevisningar. Är det inte nog med att du inte kan promenera utomhus utan att mötas någon reklam som vill att du ska klä dig på ett visst sätt, bära vissa produkter?

För många handlar modet om identitet; att genom sin klädsel peka på sin grupptillhörighet. Det går också att tala om mode objektivt; att oavsett om du är “modemedveten” säger ditt stilval vad du är för person, även om jag skulle vara försiktig med uttolkningar. Handlar det om att vara attraktiv, om än inom en begränsad grupp, kan det bli än mer problematiskt. “Skönhet sitter i betraktarens ögon”, som det heter. Men prispallsfrågan lyder: Varför ska en bransch med mode som självändamål sätta agendan över vad du ska täcka ditt skinn med just nu om du ska vara rätt nu och tillfredsställa modegurus som Gunilla Pontén?

“Inspirationen” är ett vanligt argument för modebranschen. Individen väljer ju själv vad den vill bära och plockar bitar här och där från den dukade buffén. Men det är fortfarande en självändamålsenlig bransch som producerar det här. Den tjänar pengar på att spegla sig och låta konsumenterna spegla sig i den.

Alla inspireras medvetet eller omedvetet av något eller någon. Musikbranschen är ett exempel, men där har klädseln snarast en social funktion genom att markera identiteten, inte i huvudsak att du klär dig snyggt, utan att du klär dig “rätt”. I den självändamålsenliga modevärlden handlar “rätt” klädsel om att klä sig enligt nuets modeparametrar; jag är nu! När mode blir detta självändamål blir lätt märken och namn viktigare än estetiken i sig. Att en handväska kostar 5000 kan vara berättigat om individen så vill. Plagget i sig är värdet och förmedlar detta; det blir ett medium för att förmedla inget annat värde än egots. Jag är värd det här, det här gör mig självsäker.

Det är väl inget fel med att offra ett par tusenlappar för lite självförtroende? Kanske inte, men dyrt kan det bli i längden och i min mening ett tråkigt förhållningssätt till mode!

PS. Köp Blås tygkasse och gör mig rik och dig het!

(Spring inspiration är för övrigt en modemässa arrangerad av ett gäng från Internationella handelshögskolan i Jönköping. Därav rubriksättningen.)

Appropå Gunilla Pontén uttalade hon sig i P1 häromdagen angående svenskars dåliga klädsmak. Det lät något i stil med “30 par jeans har svenskarna i garderoben” och vi bär tydligen bara “T-tröjor med fula tryck”. Än sen då? På vilket sätt skulle världen bli bättre om vi tillfredsställde Gunilla Pontén?

Jag tror att Studio spelade på Spy Bar igår. Min kompis sa det. Det var alltså deras framträdande på Bongo jag skulle missa på grund av min Stockholmsvistelse, men nu alltså inte missade… Fast jag minns inte direkt mycket av konserten. Eller konsert sitter inte riktigt rätt, snarare uppträdande. Det verkade åtminstone energiskt där han stod och viftade med en marackass (hur var det det stavades?) i något vitt plagg. Den vita baren var rätt öde…

Om det var innan eller efter det började brinna i någons hår minns jag inte heller, men att det började brinna minns jag. Det framstod lite som en scen ur “Waynes world” för er som minns. Den där Garth råkar tända på den framförvarandes hår då han ska hålla upp tändaren och låta lågan vaja. Lukten satte sig också, fy vad äckligt det luktar med brännt hår…

Allt gick väl i alla fall. Det är rätt svårt att missa att det brinner i någons hår och personen i fråga gick inte miste om mer än lite hår lyckligtvis.