Blog Image

Blågg

Den stora oslagbara ironin

Allmänt blått... Posted on Sat, June 09, 2007 14:12:13

På en byggarbetsplats i Stockholm där jag arbetar hittar du en mycket arbetssam man som gärna jobbar 07:00 till 20:00. Häromdagen såg jag honom i en svart T-tröja med texten “SINGEL”. Senas jag såg en sådan var nog i Hultsfred 2003 där en kamrat för övrigt hade en tröja där det stod “BÄST I TEST” på.

Kanske hade han inte bruk för den längre? En slitagedjungel som ett bygge är ett utmärkt bruksområde för T-tröjor du inte bryr dig om. Men kombinationen “SINGEL”-tröja och arbetspass på 13 timmar är nog den mest oslagbara illustration av ironi jag mött på länge…



Hans Olding 4tet: Intensivt hett

Konserter Posted on Thu, June 07, 2007 22:57:44

Inte minns jag namnet på bandet, jag sålde mig själv redan vid “jazz” på affischen i Midsommarkransen. Landets (landet.nu) intima övervåning är lika het som den framträdande saxen i fyrmannabandet. Dock ligger besökarantalet exklusive bandet och bartender på magra 11… 10, en gick just ut.

Så som jag uppfattar dem spelar de en äldre form av jazz hemmahörande invid efterfesten till mitten av 1900-talet. Det är lite Chet Baker-stämning i de helt instrumentala tiominutersstyckena, kanske lite New York också. Intensiteten stegras ofta så pass att jag undrar varför vi sitter ned. Jazztrumsolo… mmm… det får lokalen att smälta.

En låt avslutas och elva handflator smattrar glatt.

Andra halvlek bjuder på, i varje fall till en början, smeksaxofon och lugnare tempo. En efterlängtad variation på första avdelningens smatter. Åhörarantalet har dessutom utökats till sjutton. Men det är för varmt för mig och mina två öl.



Stek i Vinterviken

Allmänt blått... Posted on Wed, June 06, 2007 12:26:01

Berghäll, engångsgrill, folköl, rödvin, korv, solnedgång, fjortisar och Peter Björn and John. Nyckelord i vår indiestekiga grillkväll. Stockholm..hetare kan ingen vara? Nyinflyttad, bor hos vänner och lär sig ett helt förhållningssätt till omvärlden. Fett nice, SoFo, latte och tja på er!



Beirut: En amerikansk skildring av Sovjetunionen

Musik Posted on Sun, May 27, 2007 22:21:03

Ett av de mer udda inslagen i årets Roskildefestival är Beirut. Det låter aktuellt kanske med tanke på fjolårets krig i Libanon, men bandet och dess musik har nog inte så mycket med landet och huvudstaden att göra. I en kort sammanfattning kan du beskriva musiken som ett tillpoppat soundtrack till en amerikansk film om Sovjetunionen. Tänk Sean Connery som ubåtskapten i “The hunt for Red October”. Amerikansk film har som bekant det draget att när ryssar (eller sovjeter) talar talar de inte ryska utan amerikanskengelska med rysk brytning! Här kan det vara ett motsvarande förhållande, fast musikaliskt.

Albumet från 2006, vilket jag har i min ägo, är betitlat “Gulag orkestar” liksom det första spåret på skivan. En sovjetisk klang alltså, men konsekvent är det inte. Musikaliskt är det svårt att associera bandnamnet med någon musiktradition från Mellanöstern. Det låter mer öststat eller Balkan. Låtarna bär dock namn som hämtade från sovjettiden, andra världskriget och så vidare.. Ta de här som exempel: Prenzlauerberg, Brandenburg, Postcards from Italy, Rhineland och Bratislava.

Bakom “Beirut” står en 21-åring med en Europatripp i ryggen. Den musikaliskt-kulturella smältdegel som tycks ha uppstått gör dock musiken både vemodig, spännande och högintressant. Sången är i flera partier mer ett instrument än ordverktyg och därför är texterna kanske inte de mest tongivande. Någon slagfrasmusik är det inte att tala om! Ljudbilden är stundom orkestral med mycket blås, även om den kan vara mer avskalad med en sparsmakad synt i “Scenic World” eller lite gycklande med den ukulele som så ofta förekommer.

Såvida inga extrema schemakollisioner förekommer så kan du nog mycket väl hitta mig på Beiruts spelning. En bra konsert innebär en fin atmosfär på någon av festivalens mindre scener, gärna med ett par röda vajande fanor på scenen och ett band i gråa uniformer.



Young Folks: Smått sagolikt…

Musik Posted on Wed, May 23, 2007 20:47:29

“Peter, Bjorn And John” får mig att tänka på någon gemytlig saga eller barnberättelse om tre polare med olika egenskaper. Bandets “Young Folks” låter också smått sagolikt; stort djup, intensiva rytmer, men slapp sång… Låten ger mig dessutom vissa vibbar av videon till Bob Hunds “Helgen v. 48” (eller var det 47?). Kanske har det med den avslappnade visslingen och de dova rytmerna i låtens första parti? Jag vet inte mer om bandet, orkar inte leta upp eller lyssna in texten och har inte mycket mer att skriva, det var ändå bara en singel jag fick. Men jag tänker se dem i Roskilde!



Spring termination

Inneliv - Uteliv Posted on Sat, May 12, 2007 15:22:52

Mode suger. Och då menar jag inte att det är helt ointressant att klä sig på ett visst sätt, det har sina poänger både funktionellt och estetiskt och går de hand i hand är det ju alldeles utmärkt. Men jag hatar detta modetjafsande med modemässor och modevisningar. Är det inte nog med att du inte kan promenera utomhus utan att mötas någon reklam som vill att du ska klä dig på ett visst sätt, bära vissa produkter?

För många handlar modet om identitet; att genom sin klädsel peka på sin grupptillhörighet. Det går också att tala om mode objektivt; att oavsett om du är “modemedveten” säger ditt stilval vad du är för person, även om jag skulle vara försiktig med uttolkningar. Handlar det om att vara attraktiv, om än inom en begränsad grupp, kan det bli än mer problematiskt. “Skönhet sitter i betraktarens ögon”, som det heter. Men prispallsfrågan lyder: Varför ska en bransch med mode som självändamål sätta agendan över vad du ska täcka ditt skinn med just nu om du ska vara rätt nu och tillfredsställa modegurus som Gunilla Pontén?

“Inspirationen” är ett vanligt argument för modebranschen. Individen väljer ju själv vad den vill bära och plockar bitar här och där från den dukade buffén. Men det är fortfarande en självändamålsenlig bransch som producerar det här. Den tjänar pengar på att spegla sig och låta konsumenterna spegla sig i den.

Alla inspireras medvetet eller omedvetet av något eller någon. Musikbranschen är ett exempel, men där har klädseln snarast en social funktion genom att markera identiteten, inte i huvudsak att du klär dig snyggt, utan att du klär dig “rätt”. I den självändamålsenliga modevärlden handlar “rätt” klädsel om att klä sig enligt nuets modeparametrar; jag är nu! När mode blir detta självändamål blir lätt märken och namn viktigare än estetiken i sig. Att en handväska kostar 5000 kan vara berättigat om individen så vill. Plagget i sig är värdet och förmedlar detta; det blir ett medium för att förmedla inget annat värde än egots. Jag är värd det här, det här gör mig självsäker.

Det är väl inget fel med att offra ett par tusenlappar för lite självförtroende? Kanske inte, men dyrt kan det bli i längden och i min mening ett tråkigt förhållningssätt till mode!

PS. Köp Blås tygkasse och gör mig rik och dig het!

(Spring inspiration är för övrigt en modemässa arrangerad av ett gäng från Internationella handelshögskolan i Jönköping. Därav rubriksättningen.)

Appropå Gunilla Pontén uttalade hon sig i P1 häromdagen angående svenskars dåliga klädsmak. Det lät något i stil med “30 par jeans har svenskarna i garderoben” och vi bär tydligen bara “T-tröjor med fula tryck”. Än sen då? På vilket sätt skulle världen bli bättre om vi tillfredsställde Gunilla Pontén?



Jerusalems feta katter

Utomlands Posted on Fri, May 11, 2007 17:56:21

Under våra stundom vilsna vandringar innanför murarna i Jerusalems gamla stad lade jag märke till en viss uppdelning utan att åkalla någon särskilt vetenskaplig grund.

1. Det existerar en religiös och/eller socioekonomisk uppdelning. Vilken som gäller är beroende av vilket perspektiv du väljer.
2. Det är inte en jämlik uppdelning.
3. Katterna är fetare i vissa kvarter…

Ta den ena ytterligheten till att börja med. Att vandra omkring i de muslimska kvarteren innebär till stor del trängsel och tingeltangelförsäljare i överflöd. Om du ser något blått ovanför huvudet kan det vara så att du lämnat de muslimska kvarteren. Ska du köpa något bör du locka fram ditt giriga ego med de hundralappar som du kan spara genom att låta prutabilan falla.

Skarpt som ett rakblad går gränsen mellan de judiska och de muslimska kvarteren. Den mörka gränden förbyts mot en sandstensbrun värld med uteserveringar, israeliska flaggor och juvelerare. En mycket avslappnad stämning råder där det är mycket inbjudande att sitta ned i solen och titta på någon exotisk växt vars blad vajar smått. Här riskerar du inte att gå förbi några flådda fårkroppar med stirrande ögon eller snubbla på ett magert kattskrälle. Här är katterna feta till och med…



Med Bob Marley och palestinsk bärs i en jerusalemsk gränd

Utomlands Posted on Fri, May 11, 2007 14:37:56

Under vårt besök i Jerusalem spenderade vi kväll efter kväll i den gränd där entrén till Hotel Imperial, där vi bodde, mynnade. Där fanns ett sorts ölfik där en palestinsk öl vid namn Tay-Beh (vilket betyder ‘välbefinnande’ enligt baksidestexten) kostade dig 13 shekel per flaska. Köpte du flera skulle du säkerligen kunna pruta; kassaapparaten bestod av en byrålåda.

Tay-Beh (taybehbeer.com) var för övrigt bryggt enligt en tysk bryggeritradition och samtidigt “the only Palestinian beer” för att citera från hemsidan. Kan vi spekulera kring denna tyska bryggerikultursimperialism? Är det inte själva verket så att det är ren antisemitism vi häller i oss? Själva existensen var väl snarast en effekt, åtminstone delvis, av ett Hitlertyskt judehat? Och är inte detta tyska öl ett led i det palestinska, antisemitiska motståndet mot judendomen och Israel? Hade jag varit krönikör på Judisk krönika kanske det inte vore ett helt omöjligt resonemang…

En “tysk” Tay-Beh blandades en vanlig kväll med lika delar vattenpipa (äppeltobak tack!) och lika delar Bob Marley. Jag vet inte om musikvalet var en effekt av vår västerländska närvaro, jag glömde bort att fråga det, men den alltid lika ledigt klädda ägaren ägde åtminstone en skiva med Bob Marley och den spelade han varje kväll. Inte mig emot, någon sorts vällustig känsla gav det upphov till, denna kombination av en totalnärvaro av de tre stora religionerna, Marleys lättsmälta reggae och ett sorts liberalpolitiskt, aktivt val av den palistinska Tay-Beh-ölen! Bara sommarvarma vindpustar saknades…



« PreviousNext »